kaffeochsnus

Hur kommer det sig att ovan nämnda kombination aldrig går sida vid sida ute bland allmänheten? Skäms det motsatta könet (undertecknad är xy) för den fule, eller är den absurda situationen rätt och slätt ofrivillig?
   "Det är insidan som räknas", brukar fruntimmerna titt som tätt vräka ur sig. Vilket kvalificerat skitsnack. Citatet är inget annat än en grov lögn.
   Du måste passa in för att vara den fina flickans vän. Fina är vänner med fina, fula är vänner med fula. Det finns inget mellanting. That's the fuck it.

Hur kommer det sig att företaget Stimorol överhuvudtaget existerar efter deras fatala försök till att tillverka tuggummi?
   Är allmänheten så brutalt lättlurade?
   Det som skiljer Stimorol från andra tuggummin är längden på den saftiga smaken. Stimorols smaklängd är, för att använda ett starkt ord, förkastlig.
   De andra tuggummina har i alla fall en acceptabel längd på smaken. Inte fan vill man sitta och tugga upp ett paket på fyrtiofem minuter som i normala fall ska hålla i ett par dagar.
   Det är nästan så att barnfavoriten Hubba Bubba vore att rekommendera framför Stimorol. Den produkten är visserligen lite utav en sockerbomb, men smaken håller i alla fall.
   Det är för fan principen med att tugga tuggummi. Fråga bara tuggummituggarnas tuggummituggare.
   Kontentan är den att du inte ska köpa Stimoroltuggummi. Se till att det blufföretaget går ner i botten.

Hur kommer det sig att vi alltid väljer att sätta oss vid en helt tom plats istället för att sätta oss bredvid en okänd individ? Är vi så skrämmande blyga utav oss? Det är i alla fall så situationen ser ut på alla tåg och bussar i dag.
   Och vi kan inget göra åt saken.
   Du kan inte sätta dig bredvid en person om det finns tomma platser kvar i bussen. Den personen kommer garanterat att blänga på dig och fråga sig om du är helt frisk i huvudet. Det är absolut ingen som vill sitta bredvid någon.
   Jag menar, vem fan känner inte igen sig när man är en av få på bussen som sitter helt ensam på en tvåsätesplats och bara vill undvika alla påstigande passagerare? Du undviker ögonkontakt genom att titta ut ur fönstret eller låtsas sova i ett desperat försök att de ska ignorera dig och leta upp någon annan plats. Det är en försvarsmekanism.
   Lets face it. Vi känner, likt en hundjävel och hans nerpissade revir, förakt mot främlingar.
  

Köpte ett par klubbor häromdagen. De var goda. Jag kom dock att bli förbannad på dem. Varför i helvete tillverkar de pinnarna av papper istället för plast?
   Papper är ett lättupplöst skitmaterial. Fick papper i munnen hela tiden. Betedde mig som en pilsk lama för fan. Fattade de inte att man skulle få papper i munnen, eller?
   Kanske man skulle ta och stämma bolaget för försök till kvävning. Kommer i alla fall att starta en liten kampanj i ren och skär protest mot dessa satans papperspinnar. Jävla dårar.

Under tiden som hela fucking universum håller på att moderniseras, är tändstickan fortsatt accepterad av omvärlden. Det är för fan barockt.
   Tändstickan uppfanns under den tidiga delen av 1800-talet och var möjligtvis ett modernt föremål för gorillan Robinson Crusoe. I dag är den bara ett förbaskat irritationsobjekt.
   De håller inte ens längre än mina patetiska förhållanden och om man inte är lika försiktig med dem som med pinnarna i plockepinn, så går de fan sönder. Och varför i helvete finns det bara en tändsticka kvar som naturligtvis är bruten mitt itu när man behöver dem som mest?
   Det är så varenda gång. Jävla Blair Witch-pryl.
   Kanske är på tiden att vi tar och utrotar skiten. Fillumenisterna (retarted folk som samlar på tändsticksaskar) kan ta sig i brasan och samla på Pokémonkort istället.

Läs ovannämnda citat. Det bör klassas som det mest idiotiska citatet sedan urminnes tider.
   Det är för fan förnedrande för fåret att bli kallad lika dum som en fotomodell. Jag menar, inget ullhårigt gräsätande djur har någonsin givit ut en singel som den miserabla "My boobs are ok". Det säger väl för fan det mesta.
   Det värsta är dock att de utsätts för en sådan generalisering. Som om det bara finns dumma får. Parallellen är patetisk. En bluff är vad det är.
   Vad har fotomodellerna för ändamål här i världen, egentligen? Fåren levererar i alla fall ut ull som gör att dina kläder håller sig slitstarka och framförallt håller värmen i kroppen. Det sistnämnda kanske vore något för fotomodellerna att tänka på då de ofta slarvar med plaggen.
   Avgå!

Musiken. Var fan är vi på väg egentligen?
   Vi befinner oss i tidigt 2000-tal och musiken har aldrig varit sämre. Den är körd helt åt helvete. Det bör nästan vara kriminellt att påstå något annat.
   Musik är inte längre musik. De som dominerar musikvärlden i dag har bokstavligt talat pippat sig in i branschen. Kriterierna är enkla:
   Fitta in framför linsen.
   Det har alltså gått så långt att hörseln inte längre har ensamrätten om att bedöma musiken. Ordspråket skönheten kommer inifrån har aldrig känts så avlägset.
   De verkar inte fatta att de glider ifrån ämnet. Jag menar, porrmusik är nästan mer plågsamt att höra på än Anders Lundins patetiska försök till sång i Allsång På Skansen - men porrbranschen håller sig i alla fall inom ämnet. Det är det som är det väsentliga här.
   Så väck med barbadockorna från musikbranschen. Skicka dem för fan till porrbranschen eller ut på gatan istället. Jävla dagsländor.

Jag är innehavare av en av de senaste nymodigheterna inom musikbranschen - iPod. Det är alltså en musikspelare som inte alls är olik den klassiska stereon. iPoden är dock ett mindre paket och är inte i nöd av ett vägguttag.
   En fantastisk uppfinning.
   För att komma till saken har iPoden en funktion som kallas för shuffle. Det är uppenbarligen ett engelskt ord som maskinvaran vägrar att översätta till svenska. Hur som helst, denna funktion skall i alla fall fungera som så att din spellista med alla dina låtar spelas upp i slumpmässig ordning. Den kan för exempelvis hoppa från Lotta Engbergs "Fyra bugg och en coca cola" till Carolas kåtvåta "Främling".
   Finurligt, va?
   Det finns dock ett fenomen med denna funktion. Den ska shuffla mellan alla låtar. Den gör inte det. Den går efter ett mönster och spelar samma låtar om och om igen som om det inte fanns fler än ett tvåsiffrigt antal med låtar på iPoden. Jag vill höra på Beethoven och Mozarts mästerverk från 1800-talet. Istället får man höra på alkoholistpacket Kicki Danielsson och hennes förbannade låtar.
   Ska det behöva vara så?
   Det finns ett ordspråk som heter våld löser ingenting, och detta är säkert något Apple - grundarna av iPod - också förespråkar. Jag föreslår att de åtgärdar detta problem per omgående innan våldet snart blir en lösning på det här tramset.

Det är en ny vecka, en ny dag. Det är mardrömsdagen på veckan. 
   Måndag.
   Du har knappt sovit en blund i natt, och du kan inte annat än att ägna dina tankar på hur i helvete du ska ta dig igenom den här dagen.
   Det kommer att gå åt helvete.
   Du är förmodligen fortfarande bakfull efter söndagens patetiska försök till en återställare. Och krogrundan i lördags med dina så kallade vänner ska vi inte ens tala om.
   Du glider bort i tankarna för nån sekund och någonstans i denna stund har hängsnaran kommit in i bilden. Den ligger närmare till hands än först befarat.
   Bit i det sura äpplet - Gud är obarmhärtig.
   För att gå närmare in på dagen har klockan passerat lunchtid. Det är paus i verkstaden. Du går igenom dina sedvanliga rutiner. Det är kaffe och snus som gäller.
   Gevalian har kokat färdigt, och det är dags att hälla upp en liten slurk i plastmuggen. Första slurpen är alltid godast. Och snusen sätter naturligtvis pricken över i:et.
   Och vips! Du har räddat fem minuter av den bisarra vardagen.
   En paus med en kaffe och en snus.
   Du mår som en kung. Och det är ingen som kan ta ifrån dig den känslan.
   Resten av dagen är som vanligt.
   Ett helvete.